Det har gått ett tag sedan jag skrev någonting i bloggen. Allt det som har hänt får inte plats i ett inlägg.
Men skärpning på mig, nu ska jag försöka få lite ordning på bloggen.

Vi har flyttat från Eneby och in i ett radhus. Är kanon här för oss alla 6 :) Ja, för vi har ju då inhandlat en 67kg klump vid namn Sulan. Världens sötaste.
 
Har haft möhippa för Pia som ska bli stor o gifta sig.

I veckan avlivade vi Alice, som funnits där i 18år. Tungt. Och hur förklarar man för en 3,5 åring att man inte kan hoppa ner från himmelen?



Fick för några veckor sedan äntligen min diagnos på papper.
Ingen av er vanliga kommer någonsin förstå hur det är att leva med det. Oavsett om ni har en kompis, ett syskon eller en kusin som har det gör det er ändå inte till experter. Jag vill inte ha den här skiten, om jag fick välja skulle jag vilja vara som alla andra.
Har varit på möte med cheferna, arbetsterapeuten o kuratorn. Jag varken dog eller fick sparken.



Har även hunnit med utvecklingssamtal på dagis. Både jag, Magnus o Ville fick massa beröm.
De har skrivit att vi är unika i dagens samhälle, att vi har en otroligt sund inställning till Ville, att han får vara sig själv ut i fingerspetsarna. Om Ville har de bl.a skrivit att han spelar en viktig roll för alla. Älskade unge!



///A